fredag, juli 21

Med chairman Mao i bagaget kan vad som helst ske

Det krävdes att jag förklarade skämtet 4 gånger, för två olika personer, men jag misstänker att de ännu sitter och kliar sig i huvudet.
Vi landade i Damaskus strax innan fyra på morgonen. Ett halvfullt plan med nästan uteslutande araber på väg hem från, eller till semestern.
Flygvärdinnan jag pratade med berättade att det var väldigt ovanligt att ett plan till mellanöstern flög halvtomt mitt i högsäsongen. Hon sa att det berodde på att många avbokat sina resor, på grund av det spända läget.
Jag fyllde i det dokument som syriska inrikesministeriet har alla resenärer med utomarabiska pass fylla i.
Jag vill ge extra mycket kärlek till följande frågor: Fathers name, Mothers name, nationality, och Nationality of origin.
För er som aldrig stött på fenomenet förut, så ska jag förklara det. Man kan ju vara svensk, som jag, med svenskt pass. Men då upphör jag ju att vara det jag var innan jag blev svensk, nämligen palestinier, född i Syrien.
Men syrierna har överlistat systemet med sin fråga, och kommer runt hela den där svenskprylen genom att tvinga mig att skriva att jag är palestinier.
Eftersom jag är palestinier, född i syrien, med ett svenskt pass, så upphör jag egentligen att vara svensk när jag kommer in i syrien, och blir istället Arab.
Det har både sina för och nackdelar.
’Man blir till exempel bättre behandlad än de sydasiatiska gästarbetarna som suttit och väntat i timmar på att någon skulle behandla deras ansökningar.
Arabisk nationalism är en spännande grej.

En rolig scen utspelar sig mellan Uttråkad Viseringsmilitär (UV), och Självgod Viseringsbefäl (SV).
En dryg man tränger sig före mig i kön, och försöker få visering till en rysk, och en finsk medborgare.
Vår hjälte, den Uttråkade Viseringsmilitären säger att dessa två, eftersom de inte är Araber, måste ha tillåtelse från löjtnanten på Kontoret (från och med nu känd som The Man). Han skickar bort den dryga mannen.
Den dryga mannen kommer tillbaka efter tre minuter.
Då har han med sig Självgod Viseringsbefäl.
SV säger till UV att han ska sluta skicka folk till The Man, hela tiden. Klart att finnar och ryssar ska få sina stämplar hos honom, i luckan, och inte hos The Man.
Det är värsta köbildningen hos TM, och SV är trött på att UV skickar folk dit som inte hör hemma där.
UV: Det här är isåfall första gången som en finsk och en rysk medborgare passerar här utan tillstånd från TM.
SV: Nejnejnej. Hur många gånger ska jag behöva säga till dig? Alla nationaliteter får sina visum hos dig här i luckan. Alla nationaliteter med undantag för amerikanerna. De är de enda undantagen, det är bara de som ska vänta hos TM.
UV muttrar och säger något om könsorganen på mammorna till både TM och SV, och ”undantagen”.
I alla fall.
När jag, som Arab fått uppläst vad pappa, farfar och farmor heter (Allah yirhamha) och får veta att min far minsann inte tjänstgjort i Republikens Armé vilket han måste, så får jag mitt tremånadersvisum. Då, plötsligt, får Mongomilitären vid utgången syn på min fina Maoväska med kinesiska tecken på.
Han frågar vem det är på bilden, och jag svarar att det är en bild på ordförande Mao ifrån Kina.
- Ordförande Mao?
¬- Ja, ordförande Mao. Alltså, det är ett skämt. Det är ungefär som att jag skulle ha en väska med Hafez al Asads ansikte på. Det är bara kul. (Asad är den förre syriska presidenten som dog i juni 2000, och i sann republikansk anda efterträddes av sin son, Bashar al Asad).
Mongomilitären frågar igen. Varför har du Mao på väskan, och vad har han med president Asad att göra. Den här gången har han ropat till sig SV också.
-Alltså, det är ironi. För att jag aldrig skulle hylla ordförande Mao på riktigt med en väska. Men det blir roligt i sammanhanget…
- Och vad har det med Hafez al Asad att göra?
- Ingenting egentligen, men jag menar bara att det hade varit roligt på samma sätt. Om jag hade haft en väska med hans ansikte, och texten ”att tjäna staten”, på arabiska.
- Jag förstår inte vad som är roligt.
- Nej. Du har nog rätt, broder (akhoy) Jag tror att man måste ha varit där för att förstå det.

Note to self. Skoja inte om storhetsvansinniga ledare. Varken döda eller ännu levande.

Nu bär det av till Damaskus.
Och min resa har officiellt börjat.

8 Comments:

Blogger Robert said...

Men både vi här hemma och svennesommaren är kvar när du kommer tillbaka. Och vi är alla fulla av stolthet över vår Hanin som gör det som (nästan) ingen annan klarar av.

fredag, 21 juli, 2006  
Anonymous Jesper said...

Det är extrem svennesommar här hemma, som robert säger...du är så sjukt grym, glöm inte det när du försöker förklara ironi för Viseringsdudes. =)

kram från en varm lägenhet på rasmusgatan

fredag, 21 juli, 2006  
Blogger Anders Eriksson said...

Kompis, du är grym. Ocvh dum i huvudet. Samtidigt. Jag invaderar för övrigt Malmö när du är borta.

Passa på att läsa Nabila i Metro while you're at it.

Kram.

fredag, 21 juli, 2006  
Anonymous Basem said...

Känns bra att läsa dina texter. Idag är det pissvarmt, svettas som en gris.. Har städat och pysslat om här hemma, även badat katten. Hon tittade bara förvånat på mig o pep lite, verkar inte ha allt för mycket emot det. Hon löper också, måste hitta henne en karl. Så kul att se, hon gnäller, hon vill något, men vet inte riktigt vad. Så likt människan ändå.. Ska skicka vidare länken hit, är så stolt över att känna dig! Yalla baj.

fredag, 21 juli, 2006  
Anonymous Anonym said...

Det var inte den vaskan du stallde i Uppsala bibliotek? :)
/Micke

måndag, 24 juli, 2006  
Anonymous Paula said...

wow. blir så himla imponerad av människor som du. du hamnar direkt på min "dagliga"-lista och länken skall vidarebefodras genast! lycka till!

Paula

onsdag, 26 juli, 2006  
Anonymous Per-Ola said...

Bästa Hanin!
Jag läser med beundran i dagens SvD den artikel som du skrivit. Det engagemang och ytterst den humanism som du besitter är imponerande. Var rädd om dig!
Keep on fighting
Per-Ola, Kalmar 060801

tisdag, 01 augusti, 2006  
Blogger Hogrelius said...

Höll på att skratta mig fördärvad över denna berättelse! När män får på sig uniform så kan det bli tokigt värre.Minns när jag skulle gå över bryggan i DDR och handla lite varor! Nej, sa mannen i uniformen,du kommer inte iland!!!
Varför ,sa jag! Du har inte fyllt i ansökningen som du ska. Kollade o kollade men såg inget fel.Fick ställa mig längst bak i kön igen. När jag kommer fram så pekar han på att jag inte har fyllt i mitt yrke. Säger då till honom att jag för närvarande inte har något yrke för jag är arbetslös!
NEIN säger han med eftertryck,du får inte gå iland. Drar mig bakåt och kommer på vad jag ska skriva: HERR !! Går åter fram till mannen med uniformen,han spejar på mitt papper.
Jawohl meine Herre! Willkommen !
http://hogrelius.blogspot.com

tisdag, 01 augusti, 2006  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home