Med chairman Mao i bagaget kan vad som helst ske

Det krävdes att jag förklarade skämtet 4 gånger, för två olika personer, men jag misstänker att de ännu sitter och kliar sig i huvudet.
Vi landade i Damaskus strax innan fyra på morgonen. Ett halvfullt plan med nästan uteslutande araber på väg hem från, eller till semestern.
Flygvärdinnan jag pratade med berättade att det var väldigt ovanligt att ett plan till mellanöstern flög halvtomt mitt i högsäsongen. Hon sa att det berodde på att många avbokat sina resor, på grund av det spända läget.
Jag fyllde i det dokument som syriska inrikesministeriet har alla resenärer med utomarabiska pass fylla i.
Jag vill ge extra mycket kärlek till följande frågor: Fathers name, Mothers name, nationality, och Nationality of origin.
För er som aldrig stött på fenomenet förut, så ska jag förklara det. Man kan ju vara svensk, som jag, med svenskt pass. Men då upphör jag ju att vara det jag var innan jag blev svensk, nämligen palestinier, född i Syrien.
Men syrierna har överlistat systemet med sin fråga, och kommer runt hela den där svenskprylen genom att tvinga mig att skriva att jag är palestinier.
Eftersom jag är palestinier, född i syrien, med ett svenskt pass, så upphör jag egentligen att vara svensk när jag kommer in i syrien, och blir istället Arab.
Det har både sina för och nackdelar.
’Man blir till exempel bättre behandlad än de sydasiatiska gästarbetarna som suttit och väntat i timmar på att någon skulle behandla deras ansökningar.
Arabisk nationalism är en spännande grej.

En rolig scen utspelar sig mellan Uttråkad Viseringsmilitär (UV), och Självgod Viseringsbefäl (SV).
En dryg man tränger sig före mig i kön, och försöker få visering till en rysk, och en finsk medborgare.
Vår hjälte, den Uttråkade Viseringsmilitären säger att dessa två, eftersom de inte är Araber, måste ha tillåtelse från löjtnanten på Kontoret (från och med nu känd som The Man). Han skickar bort den dryga mannen.
Den dryga mannen kommer tillbaka efter tre minuter.
Då har han med sig Självgod Viseringsbefäl.
SV säger till UV att han ska sluta skicka folk till The Man, hela tiden. Klart att finnar och ryssar ska få sina stämplar hos honom, i luckan, och inte hos The Man.
Det är värsta köbildningen hos TM, och SV är trött på att UV skickar folk dit som inte hör hemma där.
UV: Det här är isåfall första gången som en finsk och en rysk medborgare passerar här utan tillstånd från TM.
SV: Nejnejnej. Hur många gånger ska jag behöva säga till dig? Alla nationaliteter får sina visum hos dig här i luckan. Alla nationaliteter med undantag för amerikanerna. De är de enda undantagen, det är bara de som ska vänta hos TM.
UV muttrar och säger något om könsorganen på mammorna till både TM och SV, och ”undantagen”.
I alla fall.
När jag, som Arab fått uppläst vad pappa, farfar och farmor heter (Allah yirhamha) och får veta att min far minsann inte tjänstgjort i Republikens Armé vilket han måste, så får jag mitt tremånadersvisum. Då, plötsligt, får Mongomilitären vid utgången syn på min fina Maoväska med kinesiska tecken på.
Han frågar vem det är på bilden, och jag svarar att det är en bild på ordförande Mao ifrån Kina.
- Ordförande Mao?
¬- Ja, ordförande Mao. Alltså, det är ett skämt. Det är ungefär som att jag skulle ha en väska med Hafez al Asads ansikte på. Det är bara kul. (Asad är den förre syriska presidenten som dog i juni 2000, och i sann republikansk anda efterträddes av sin son, Bashar al Asad).
Mongomilitären frågar igen. Varför har du Mao på väskan, och vad har han med president Asad att göra. Den här gången har han ropat till sig SV också.
-Alltså, det är ironi. För att jag aldrig skulle hylla ordförande Mao på riktigt med en väska. Men det blir roligt i sammanhanget…
- Och vad har det med Hafez al Asad att göra?
- Ingenting egentligen, men jag menar bara att det hade varit roligt på samma sätt. Om jag hade haft en väska med hans ansikte, och texten ”att tjäna staten”, på arabiska.
- Jag förstår inte vad som är roligt.
- Nej. Du har nog rätt, broder (akhoy) Jag tror att man måste ha varit där för att förstå det.

Note to self. Skoja inte om storhetsvansinniga ledare. Varken döda eller ännu levande.

Nu bär det av till Damaskus.
Och min resa har officiellt börjat.